Vår drömvalp fanns en bit bort, på Livets kennel i Norge. Vi körde dit på måndagen och hem på tisdagen, efter att ha fått en riktigt god middag (älg från trakten) och fått träffa Muffins mamma Rask och storebror Curt. Resan hem var vi nervösa för. Hur skulle den lilla valpen klara en så lång resa över fjällvägar som man nästan blev åksjuk bara av att titta på?

 

Svar: Hur bra som helst. Vi rastade fyra gånger, och klarade resan på åtta timmar. Sista biten, på träliga E6:an var trist, annars var det en fin tur. Muffin sov i bilen och var pigg på rasterna.